- Ett ögonblick.
Ett ögonblick. Vad ska jag säga? Det finns så otroligt många jävla ögonblick som man lagt på minnet, som betyder enormt mycket. Men jag väljer att skriva om min gamla katt, en katt jag aldrig glömmer. Hon blev inte ens två år gammal. Hon blev påkörd, vad är det för fel på idioter som kör på en katt? Har dom inte ögon och se med. Och jag vet väl fan jag med att en katt kan komma rätt upp i vägen och man inte hinner och lala, men för mig är det omöjligt. Det är sjukt att förstå den saken. I vilket fall, den dagen hon tog fångade mitt hjärta minns jag så himla väl.
Jag och Johanna skulle sätta oss och se på film. Hennes katt hade fått tre ungar. Johanna tog ungen dom skulle ha kvar, deras gula luddiga söta Trisse. Jag fick en spräcklig bråkstake som dom kallade Misou. Hon låg där brevid mig och bråkade med mig, flög på min hand, bet och rev lite. Jani vet ni som har katter, så som kattungar gör. Hon var så sjukt söt. Sen la hon sig plötsligt ner vid min sida, spann som en dåre. Och så mötte jag ögonen, dom där gröna ögonen. Den där blicken. Och hon fångade mig direkt. Jag viskade för mig själv och henne. Jag ska ha dig. Då slickade hon mig på handen och tittade på mig och blinkade. Som om det var meningen. Meningen att jag skulle ha henne. Hon somnade där sen. Världens finaste kisse som fick namnet Nellie, som bara var min, min alldeles egna lilla bebis som jag skulle gjort allt för. Världens bästa, finaste katt som någonsin funnits.
Bilderna är från den dagen, då hon klev rakt in i mitt hjärta.
