- Min bästevän.
Skrev aldrig om min bästevän igår ju. Och min tro som jag skulle skrivit om imorgon skipper jag. För jag har faktiskt ingen tro. Om jag var tvungen att säga nått skulle jag väl såklart kristen, men jag är faktiskt ingenting. Så vi skiter i den imorgon och kör ögonblicket då istället och nu kör vi bara på min bästevän idag..
Min allra bästevän är Johanna. Hon känner mig rakt igenom. Hon finns alltid kvar, hur fittig jag än är. Och tro mig, det här året har jag verkligen varit sjukt dålig. Man gör inte som jag gjort utan att prata igenom ordentligt. Men jag har henne kvar här idag, och skulle inte byta ut henne mot någonting annat. Den bruden är klockren. Helt underbar. Fastän hon går en på nerverna ibland. Växlarna humör har verkligen hon. I vissa tillfällen är hon världens barnsligaste och slutar inte fastän man säger det 153123495 gånger, utan bara skrattar. I andra sekunden sitter hon och är skit låg, muttrar bara. Haha hjääärtis! Och något speciellt minne? Man har väl några tusentals om man suttit ihop med varann sen blöjjan, eller? Och visst har vi bråkat. Typ två gånger när vi var små, om någon skitsak. En gång när jag var tillsammans med F och vi typ aldrig träffades pågrund av det. Och sen nu i höstas pågrund av ännu en kille, snacka om att jag var låg den veckan. Fatta att jag och Johanna ignorerade varandra totalt i en vecka pågrund av en kille?! I plugget, överallt? Så jävla sjukt. Inte värt det ett piss. Så heeeeerrå, det var sista gången! Jag håller Johannas hand i med och motvind och släpper aldrig, det kan jag lova. Skulle aldrig klara mig utan henne, jag står inte på egna ben, en del av all min kraft är tack vare henne. Skulle vara så sjukt jävla vilsen utan henne. Jag älskar henne iaf, något otroligt mycket.
Ska inte glömma Diana heller, en annan tjej som står mig sjukt mycket närmre hjärtat än de andra vännerna. Jag älskar dig mitt lyckopiller!
