karolinap

Känslor hit och dit. Vad känner jag, vad vill jag? Tänker det blir bättre sen. Men jag går ändå fel steg igen. Det gäller att våga säger jag hela tiden till mig själv. Men jag gör det fan inte. Orkar inte bry mig när ni sitter och tror ni vet allt och känner mig. Kan bara skratta och säga amen precis. För jag vet ändå att det inte spelar någon roll. Jag vill inte ha någons medlidande. Jag kan bara hitta min väg själv, det gäller att gå tillbaka till rätt stig igen och denna gång ÄNNU starkare än vad jag var den gången. Jag har blivit stark igen i mig själv, men det är en bit kvar. Allt det här pågrund av EN ENDA person och det var länge sen dessutom. Allt den här osäkerheten, att ta till flykt istället för att bli lycklig för en tid, rädslan över att bli ensam igen. Och ändå är det jag som får höra gång på gång att det är jag som är dålig men det är fan inte lätt när man inte vågar. Att gå och bara tänka bakåt istället för framåt. Därför, just därför blir jag så jävla förbannad på andra som sitter och tror dom vet massa. Man bara, ni vet ingenting.